Hej! Nu har jag varit hemma från Gransnäs i sisådär 2 timmar. Det är riktigt skönt att vara hemma, även att vi har haft kul! Vi har pratat väldigt mycket om själva konfirmationen i kyrkan, så nu vet vi hur den blir och det kommer bli jättebra! Haha, är väl lite nervös inför en viss grej, men det ska nog gå bra det med. På detta läger var det inte jättemycket prat om gud och jesus osv, utan vi pratade om lite mer intressanta grejer så som ondska, hop, döden och vad som händer därefter och sånt. I fredagskväll fick jag höra den mest fantastiska historien jag någonsin har hört. En person som heter Mats kom och pratade i 3 hela timmar utan att vi blev det minsta uttråkade, eller inte jag i alla fall! Han pratade om skeppet Estonia som sjönk 1994 mellan Stockholm och Tallin och över 800 personer dog medans bara lite över 100 överlevde. Vet ni vad jag menar? Han var i alla fall en av de som överlevde. Han hade varit på skolresa med sin klass och skulle hem. På natten hade han mått så illa för det hade varit världens storm, så han gick upp på däck och överlevde. Han berättade allt i detalj och visade bilder på skeppet och från tidningar. Han berättade exakt hur han hade gått, var han hade stått och sprungit. Vad han hade tänkt, känt och hört. Det var hur spännande som helst. Och ja, tillslut överlevde han då, och han kunde inte med ord beskriva hur det hade känts när helikoptern räddade dom från livbåten.
Det där var alltså på fredagkvällen. De andra kvällarna lekte vi massor och hade aftonbön och sådär.
Igår paddlade jag och Julia lite konot och vi var en av de få som INTE ramlade i! :P Dom ramlade i med flit, haha!

Sjön vid gransnäs


Men nu är jag i alla fall hemma och imorgon går livet tillbaka till det normala igen för då börjar skolan igen. Men det är bara 26 dagar kvar till sommarlovet!



Oj, vad långt det blev...

Men måste ändå säga en sista grej. Jag tycker att man ser vissa personer på ett annat sätt efter ett sånt här läger. T.ex. personer man bara ser i skolan och dömmer dom att de är värsta bitchig, men på sånna här läger visar det sig ju kanske lite att man har fel.. Man är ju med dom hela dagarna. Kanske inte pratar så mycket med varann, men man är ju ändå liksom så pass nära varann att man ser lite mer av personernas personligheter och då ändras uppfattningen! :)