”Vad vill du göra efter gymnasiet?” ”Vad vill du jobba med?” ”Har du några planer för framtiden?” ”Några planer måste du väl ha?”

Det är frågor jag får väldigt ofta, av lärare, kompisar, släkt och familj. Jag vet inte vad jag vill göra efter gymnasiet, jag vet inte vad jag vill jobba med, nej jag har inga direkta planer, och NEJ det måste jag inte. Jag är 16 år, och ni förväntar er att jag vet vad jag vill göra med mitt liv de närmsta 50 åren. Visst, jag vill ha familj och barn och bo i en villa någonstans, med ett bra jobb. Men var ska denna villa ligga, och vad ska detta bra jobb vara för jobb? Det är frågor jag inte bara kan tänka ut ett svar på sådär, för jag tror det är mycket slumpen som avgör var i världen jag slår mig ner. Jag menar, sitter jag här och säger att jag ska absolut bo i en villa på Lidingö, men så träffar jag en australiensare. Då kanske jag hamnar på motsatta sidan av världen mot vad jag hade tänkt mig och mina planer går i kras.

Jag tycker inte man borde tänka så mycket, det blir bara jobbigt och man börjar oroa sig i onödan. Vet jag inte vad jag vill bli när jag står med en studenthatt på huvudet sommaren 2016 så är inte det hela världen. Jag hade nog ändå inte tänkt börja studera vidare direkt efter studenten, utan tänkte arbeta, resa och få lite erfarenhet av livet först, innan jag verkligen bestämmer mig. Kanske far jag till USA med endast mitt visum, plånbok och en tom resväska med mig, hyr en bil och kör dit vägen tar mig. Sover när jag blir trött, äter när jag blir hungrig och upplever det riktiga USA och inte bara det man ser på alla bilder. Eller så hyr jag en lägenhet i London med någon kompis och jobbar på något café, medan jag på min lediga tid lär känna Londons alla hörn och kanter. Vem vet, kanske åker jag till och med till Australien och träffar den där australiensaren?